Goodwill är en kritisk del av ett företags immateriella tillgångar. Men vad är det egentligen, och hur ska det redovisas? Här går vi igenom goodwill från A till Ö.
Goodwill representerar värdet av ett företags rykte, varumärken, och kundkrets - faktorer som inte direkt kan mätas i pengar men som har en betydande inverkan på företagets framgång. Goodwill klassas med andra ord som en immateriell tillgång och är alltså det där lite mer abstrakta värdet som gör att ett företag är mer värdefullt än bara dess fysiska tillgångar och bokförda värden.
Eftersom goodwill av naturen är “osynligt”, det går ju inte att ta och klämma på, är det heller inte helt enkelt att mäta. I samband med företagsförvärv blir det dock mer synligt och mätbart. Åtminstone i de fall när ett företag köps för mer än dess bokförda värde. I dessa fall är skillnaden mellan priset som betalas och det köpta företagets bokförda värden ofta attribuerad till goodwill.
Låt oss exempelvis anta att ett företags balansräkning visar tillgångar värda 200 miljoner, men köpeskillingen när det köps upp är 300 miljoner. Här uppstår då en goodwill på 100 miljoner, vilket reflekterar faktorer som företagets marknadsposition, varumärkesstyrka, förväntade synergieffekter och andra immateriella faktorer som gör företaget attraktivt för köpare.
När det kommer till redovisning av goodwill betraktas det som en immateriell anläggningstillgång och hanteras på samma sätt som exempelvis patent, varumärken eller kundregister.
{{cta}}
I Sverige skriver bolag som följer K3-regelverket för redovisning vanligtvis av goodwill över en femårsperiod. Detta innebär att bolagen inte behöver genomföra årliga nedskrivningsprövningar, utan endast när det finns tecken på att de ursprungliga bedömningarna inte längre stämmer. Tecken på detta kan vara inträde av nya konkurrenter, sämre försäljning än väntat, eller att viktiga medarbetare lämnar organisationen.
Sedan 2005 får emellertid inte noterade bolag i Europa skriva av goodwill enligt K3. Istället måste International Financial Reporting Standards (IRFS) tillämpas, vilket innebär att tillgångarna måste värderas till deras verkliga värde.
Detta innebär att goodwillen inte skrivs av automatiskt. Istället måste värdet genomgå en årlig nedskrivningsprövning i samband med bokslutet. Denna prövning innefattar ofta en diskontering av de framtida kassaflöden som kan kopplas till företagets goodwill. Skulle värdet inte leva upp till det tidigare bokförda värdet ska det skrivas ned, vilket innebär att värdet på företaget i sin helhet minskar, något som ska redovisas i resultaträkningen.
Det finns olika sorter av goodwill, vilka beror på hur företagsstrukturen och transaktionerna har utformas.
Motsatsen till goodwill är negativ goodwill eller badwill. Negativ goodwill uppstår helt enkelt när förhållandet är det motsatta än vad som tidigare har beskrivits. Skulle köpeskillingen vara lägre än de bokförda tillgångarnas värde, skulle vi alltså ha att göra med negativ goodwill.
Reglerna kring negativ goodwill är strikta och kräver en noggrann granskning av att vi verkligen räknat rätt. I de fall där vi verkligen har att göra med negativ goodwill ska skillnaden mellan köpeskillingen och de bokförda tillgångarnas värde redovisas som en intäkt, vilket betyder att negativ goodwill aldrig syns i balansräkningen.
Goodwill och immateriella tillgångar ställer höga krav på redovisningen. Skulle du behöva hjälp, eller vill bolla frågor kring goodwill i ditt företag eller koncern, så tveka inte att höra av dig till oss på Saldo. Våra erfarna redovisningskonsulter står redo att hjälpa dig med all typ av redovisning kring goodwill och andra immateriella tillgångar i ditt företag.
{{cta-2}}
Vi kan redovisning. Hör av dig, så tar vi det därifrån.